En tillsynsmans vardag

Solen skiner och jag har just promenerat den korta sträckan från bryggan på Södra Grinda bort till gården. Jag möts av ett ihärdigt kacklande av hönsen vars ägg finns till salu under sommarmånaderna. Jag är på Grinda för att ta reda på vad en tillsynsman gör och träffar Jon Fjärdhäll, nyligen tillträdd till posten och vi slår oss ner vid ett litet bord framför ladan.

Vad gör man då som tillsynsman i skärgården? När jag började läsa på lite förklarades det som skärgårdens vaktmästare så jag ville ta reda på vad det egentligen innebär - behöver skärgården verkligen vaktmästare.

– Oh ja! Enbart på Grinda tar man varje dag under högsäsong emot upp till 1 500 personer. Här finns också 250 bäddar och då har man inte räknat in alla privata båtar som kommer och övernattar i hamnen. Så visst finns det behov av någon som ser till att allt sköts på rätt sätt.

– På Grinda finns ett värdshus som har öppet året om, här finns en stugby, tältplats och ett vandrarhem, en lanthandel, gästhamn och en mängd olika aktiviteter. Allt drivs av värdshuset som arrenderar marken av skärgårdsstiftelsen. Jag ser till att husen är i bra skick, att sopstationerna töms, att brunnar och pumpar förser byn med vatten och att avloppspumpen fungerar som den ska så att vattnet som används renas innan det skickas ut i havet igen säger Jon och fortsätter.

– Våra besökare här på ön sköter sig väldigt väl. Folk är noga med att använda sopstationerna och det är inte mycket skräp som hamnar i naturen. Det skulle däremot vara bra om folk var lite sparsammare med toalettpappret. Våra komposterande toaletter skulle fungera bättre då.

Jon bor på Grinda året runt. Man är inte tvungen att bo på ön man ser efter men av praktiska skäl är det såklart smidigt.

– Innan bodde jag på Gillinge, Nämdöskärgårdens sydligaste utpost, och skötte tillsynen på Gillinge/Villinge tillsammans med min pappa. Där var det betydligt lugnare, bara 16 stugor, så Grinda känns som en rolig utmaning och nystart för mig. Här har jag dessutom lite fler grannar att bråka med under lågsäsong, säger Jon med ett skratt.

Vårt samtal avbryts av ett äldre par som kommer förbi och, lite försiktigt, frågar om fåret i hagen bakom ladan verkligen ska ligga så "omkullvält med benen rakt utsträckta". Jon förklarar att vissa får ligger så när de sover men när nästa person kommer förbi och ställer samma fråga och även menar att fåret ser stendött ut är det dags att undersöka saken närmare. Och mycket riktigt, gutefåret låg inte och sov utan hade av någon anledning blivit sjuk och inte längre orkat leva. Den plötsliga upptäckten sätter punkt för vår pratstund och det dags för mig att lämna Jon med sina bestyr.

Efter en promenad på ön är det uppenbart att Grinda trots sitt stora antal besökare behåller sin charm som skärgårdsö med allt vad det innebär av avskilda badklippor, promenadstigar och lanthandel.

Av: Lisa, redaktionen