Generalkvartermästaren Johan Wärnskiöld (1610-1674)

Wärnskiöld deltog i 30-åriga kriget och adlades 1646. År 1644 fick Wärnskiöld i uppdrag av magistraten i Göteborg att utarbeta planer för försvaret av Göta älvs mynning. I augusti 1653 är ritningarna till fästningen klara och byggnadsarbetet tar sin början under ledning av arkitekten själv. Han arbetade med byggandet av Elfsborg fram till sin död 1674.

Generalkvartermästaren Erik Dahlberg (1625-1703)

Dahlberg medverkade i flera krig fram till år 1660 då han blev adlad. Han arbetade nära Karl XI, som 1679 utsåg honom till chef för fortifikationsförvaltningen.
Efter Wärnskiölds död tog Dahlberg över ansvaret för färdigställandet av Elfsborgs Fästning. Bland hans andra byggnader kan nämnas skansarna Kronan och Lejonet i Göteborg, Dalarö skans och Varbergs fästning.

Överstelöjtnant Johan Abraham Lillie

Johan Abraham Lillie var ställföreträdande kommendant på Nya Elfsborg år 1719, då ordinarie kommendanten Gadde rest till Medevi kurort. Lillie var en erfaren krigare som deltagit i fälttågen både i Tyskland och Norge. Under slaget 1719 var det till stor del hans insatser som räddade vår fästning från danskarnas starke Tordenskiöld.

Det skrevs både sånger och dikter som prisade Lillie och hans mannar. Kommendanten blev till och med förärat ett eget ordspråk; " De danske plocka inga svenska Liljer".

Major Gustav Krook (1782-?)

1814 tillträdde major Krook som kommendant på Elfsborgs Fästning . Vid denna tid hade antalet fångar stigit till långt över hundra och den militära betydelsen minskat kraftigt.

Krook var den kommendant som hade den klart längsta tjänstgöringstiden av Elfsborgs alla kommendanter, han avgick 1843. Mest känd är han dock för sitt tokiga sätt att tänka och uttrycka sig.

Krook startade t.ex. en skotillverkning där han sålde skorna långt billigare än vad de kostade att tillverka. Många var de som frågade hur detta företag skulle kunna bära sig. Krook lugnade dem med orden:
- Det är mängden som gör det!

Överstelöjtnant Carl Gustav von Qvanten (1788-?)

Von Qvanten efterträdde Krook år 1843 och såg snart Elfsborg som sitt privata kungarike. Han är känd för sitt häftiga humör och han satte folk som inte föll honom i smak i arrest. Han brukade arrangera baler där han passade på att spela Don Juan. Folk vågade inte tala om vad de tyckte om honom, för då riskerade de att hamna i arresten.